Buss hem från jobbet, ögonlocken ner.
I centrum öppnas börsen, julklappar blir fler.
Promenerar sen hem, i kyligare grader.
Bombnedslaget hemma, ger mig nästan spader.
Fisk till middag som barnen ratar.
Nu sitter de i badkaret och pratar.
Skvätter inte lite vatten hit och dit.
Det blir jag som får torka... vilket slit.

Leksaker sorterade, golvet rent.
Hoppas barnen somnar, inte alldeles för sent.
Köpte lite garn idag, tänkte virka.
Måste först ur tröttheten mig lirka.
Kaffet har hunnit kallna, inte lika gott.
Länge sen jag hemma, varmt kaffe fått.
Jag har ändå så svårt att sitta stilla.
Kan aldrig bara i min navel ligga och pilla.

Har börjat slå in klappar, redan, vad tidigt!
Pennan skriver julrimmen, rätt så smidigt.
Jag är en sån som rimmar på alla små paket.
Men detta om mig nästan alla redan vet!
Barnen är uppe ur badet nu.
Väntar säkert på vällingen ju.
Så då måste jag gå, serva mina små.
Om jag någon gång egen tid vill få!
Lugn och ro, vad är det?
Ungarna är ju det bästa jag vet!!!

Pussar till mina små och alla er andra!